Frustar kaniner?

Var precis ute med Rufus på sommar-favorit-stråket. Det är så fint där för man kan ha småvovvarna lösa utan att behöva fundera på cyklister, bilar eller annat. Brukar inte gå ensam där i mörkret, men tänkte att ikväll är det ju -25 grader kallt...vem ska mörda mig en sån här kväll? Tände lill-lampan på halsbandet och släppte lös Rufus. Rufus studsade omkring och nosade och sprang omkring och gjorde sitt. Han sprang upp på snökullen som är upplogad vid kullen vid utemöblerna. Jag var bakom och nedanför. Jag såg harspår i snön och efter en stund hörde jag en frustning. Hade jag hört fel? Kan kaniner, jag menar harar, frusta? Rufus kikade och nosade och hoppade runt på snökullen. När jag kommer runt snökullen upptäcker jag vem som frustat... MAMMA-ÄLG! En årskalv som låg ner och mamma-älg stod och glodde på mig och Rufus. Rufus var ca 4 meter ifrån, uppe på snökullen, och jag ca 8-10 meter ifrån på stigen. Shit! Jag sa till Rufus att det är bara hästarna, så han gav upp intresset och så gick vi hemmåt. Mamma älg stod kvar och tittade på oss när vi gick. Dom var vackra. Tur att jag har en hästvan vovve som inte är mer intresserad av älg än så där. (Och synd som bara den att jag inte hade med mig kameran! Jag som alltid brukar ha den med...)